Förlorad tid

2011-05-31 [10:32] 

Har ni någonsin tänkt på hur mycket tid vi bara slösar bort i våra liv? Som just nu till exempelt. Här sitter jag i skolan, en alldeles vanlig ovanlig tisdag och gör absolut ingenting. Jag är klar med allt som ska göras och sitter bara av tiden. Minut efter minut. Tid som aldrig går att få tillbaka.

Vad skall man ta sig till? Jag bara undrar. Och skriver. Skriver ner mina tankar. Pratar lite med mig själv, det är ett relativt bra tisfördriv faktiskt.

Hur mår jag idag?
Jag vet inte. Är ganska seg, sov bara tre timmar inatt. Grät en massa igår - som vanligt - och somnade till Madicken på Junibacken uppläst av Astrid i egen hög person. Det var mysigt. Men sorgligt. Jag mådde skit. Så idag mår man som man..inte förtjänar. Men står där ändå. Tåspetsarna är utanför avgrundens kant. Gäller att balansera, finna någon sorts styrka inom sig. Bara ta det lite i sänder, varje andetag får tala för sig självt.

Vad ska jag göra idag?
Vid elva är det lunch. Jag är hungrig och mår illa. Ser inte framemot lunchen, jag är tjock och allt jag stoppar i munnen gör mig bara tjockare. Ganska misslyckat. Men, jag ska som tur är inte bara äta lunch idag. Efter lunchen skall jag spendera mina dyrbara minuter på ännu en till menignslös lektion. Vi lär antagligen sluta tidigt eftersom det inte finns något att göra. Men vi lär sluta såpass sent att jag missar den tidiga bussen och inte kommer hem förens klockan sex ändå. Det slår aldrig fel.

Vad ska jag göra resten av veckan?
Ingenting. Allting. Lite av varje liksom. Gå hemma och skrota. Gråta lite och tycka synd om mig själv. Vara allmänt osocial och vresig, varför ens försöka anstränga sig när allt ändå kommer falla samman nästa minut igen. Har slutat försöka kravla mig uppåt, det är ingen idé. Alldeles för halt och brant, man snavara så lätt och faller ner i avgrunden igen. Och den är djup mina vänner, väldigt djup. Det blir ingen mer skola den här veckan. Så jag ska gå hemma. Göra ett schema och följa den. Struktur. Behöver något att hålla fast vid. En sorts flytväst.

Vad gör mest ont just precis nu?
Det faktum att jag mår såpass dåligt att jag inte ens vill umgås med mina vänner. Det är middag hos Lena imorgon, men jag säger nej. Jag orkar inte vara glad. Spela glad. Försöka vara glad. Eller vad det nu är jag gör. Jag vet innerst inne att jag skulle må bra av att umgås, men jag orkar inte. Jag klarar inte av att se andra människor vara lyckliga, skratta och må bra. Det känns som ett slag i magen. Varför har inte jag ett glatt liv?

Så förlåt mig. Jag är egoistisk, tänker på min egen hälsa först. Vill inte utsätta mig för er sårande glädje. Eventuella frågor om hur jag mår. Det gamla vanliga pratet om allt och ingenting. Jag är så trött på allt, till och med på er. Fastän jag älskar er så otroligt mycket. Men avundsjukan gör mig ond, jag tycker inte om er ibland. Det är för att ni är glada och mår bra. För det mesta i alla fall. Fast egentligen handlar det väl inte om huruvida ni mår bra eller inte. Det handlar om att ni har föräldrar som älskar er. En mamma som älskar er.

Det har inte jag.
Och vet ni vad?
Det gör jävligt ont.


Omvänd cirkel.

2011-05-29 [22:07] 

Vi ligger ju sist.
Eller i alla fall jag. Hamnar alltid efter. Gör fel. Gör om. Gör fel igen.
Säger åt mig själv att sluta, men blir det bättre?
Runt, runt, runt.
Du blir lycklig om du gör dig fri Frida, du blir lycklig då.

Fastbunden.
Fast i det här.
Kanske förevigt, kanske bara någon dag till. Jag vet inte.
Det jag dock vet är att jag vill ut.
Släpp mig fri.
Låt hundarna springa lösa.
Låt fåglarna flyga fritt.
Kedjorna rasslar i min bur.

Det värsta är att jag byggt den själv.